Valeria Sokolova igen!!! Hon är så himla snygg...

OMG, jag borde inte ha druckit te igår... Jag visste inte att man inte fick göra det på soppdieten förens 7e dagen. GAAAHH!!! Men jag fortsätter att kämpa som om ingenting hade hänt. Jag tänker gå ner, no matter what!

Mon Dieu, jag höll på att faila för typ en timme sen. Jag stirrade på en skål med nötter en stund... Sen rörde sig mina ben mot skålen. Jag tänkte inte, Mia hade tagit över mig. Jag var som en zombie. Mina händer lyfte upp skålen... Men jag kom inte längre. Min räddare arrieved. Ana stod bakom mig, böjde sig fram vid mitt öra och skrek så att hennes lungor kunde ha spruckit: "NEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!" Jag vaknade upp ur Mias hypnos och bokstavligt talat sprang därifrån.

INGA NÖTTER!!! Tack Ana <3 Vad skulle jag göra utan henne?

Min vikt är så bad... Vägde mig typ vid ett-tiden i dag. Men det är ju för att jag hetsade som en riktig Mia förra veckan. Den här veckan kommer definitivt vara bättre. Jag ska klara den här dieten och jag ska gå ner i vikt. Punkt.

Soppdieten (dag 3, i morgon):

Breakfast: Ett litet äpple

Lunch: Soppa

Middag: Sallad och soppa (ju mer soppa man äter desto mer går man ner!)

I morgon har jag simning... ÅNGEST! Men jag måste vara med. Måste. Bra träning ju! STAY STRONG, LADIES <3

Dagens thinspo, från The Fashion Spot.

Har börjat på soppdieten nu igen för andra gången i mitt liv. Det behövs.

Dagens mat:

Breakfast: Tre tuggor av ett äpple

Lunch (unfortunately): Soppa

Middag: Soppa

Övrigt: Läskigt mycket te...

Jag vill ha en platt mage, som förut! Om jag går på soppdieten tillräckligt länge så kanske jag kan få tillbaka det. Men dagarna då man måste äta kött ska jag typ äta bönor, eftersom jag är vegan. Måste ju byta ut det mot nåt.

Gud, i morgon har jag studiedag!!! Så bra, då får jag en extra dag att träna till mitt omprov i algebra (jag lovar, jag är en aktiv och uppmärksam elev som visar intresse... förutom i matte). Funderar på att träna i morgon... Och då menar jag inte algebra utan FYSISK TRÄNING! Måste börja med situps och sånt igen.

I morgon:

Breakfast: Soppa

Lunch: Sallad

Middag: Soppa

Övrigt: Te!!! Jag måste verkligen börja med ett te-addicton! För att anpassa mig till J och alla andra britter. Just det, jag minns när J bara drack te till middag! Det var hans middag. Jag vet inte vad det är med mig, men I've got a thing for guy's who doesen't eat much.

So, hur går det för er???

En förälder till en dotter med en ätstörning ville att jag skulle skriva hur allt började för mig, tankar o.s.v. Förlåt för att jag skriver så långt!!!

För tre år sen började jag se på mina vänner och klasskamrater med andra ögon. När vi var i omklädningsrummet (innan och efter idrotten) lade jag märke till att ALLA hade kul-magar (jag bodde i ett rätt centralt ställe, folk rörde på sig för sällan, tog Tunnel-banan, eller bussen). Jag trodde inte mina ögon. Var jag den ända som inte hade en sån mage? Det var då jag blev rädd. Skulle jag också bli sådär?

Jag hade alltid varit den i familjen med minst aptit, åt bara fem skedar av det som serverades (inte med flit). Men en dag ville jag göra mamma och pappa glada, så jag åt min första hela tallrick med mat. De sade bara "Duktigt gjort! Nästa gång blir det två tallrickar." Då fick jag tanken, vill de göra mig fet? Varför begär de så mycket från mig? Det ska de aldrig lyckas med! Jag kommer aldrig förändra mitt utseende. Vid den här åldern var jag envis.

Efter den här episoden med min hela portion med mat började jag träna i smyg. På håltimmarna lämnade jag mina kompisar med ursäkten om att jag skulle äta hemma, när jag egentligen gick ut för att prommenera/springa i området (man brukar ha OS där jag bodde). Det här hände ofta.

Mina portioner förblev lite och jag dränkte mina bekymmer med bok-läsning och att prata i telefon med mina kompisar (älskar att snacka!!!) Men detta var inte då mina seriösa ätstörningar började. Vid den här tiden (för tre år sen) tänkte jag inte på nåt ätstört varenda sekund som nu... Nej, jag vägde 35, självklart gjorde jag inte det.

När jag flyttade till den så kallade "hålan" jag bor i nu började mina ätstörningar på riktigt. Hur då? Jo, jag trivdes inte så mycket från början i skolan. Det var inte som förut. Jag störde mig på allas lantis-uttal, deras beteende mot mig eftersom jag var från ett annat län o.s.v. Jag saknade mina gamla vänner. Ångrade mig förfärligt mycket för att jag flyttade hit. Och allt var så dött här!!! De visste inte vad ZARA var!! Och de flesta hade inte hört talas om NK.

Så vad gjorde jag på fritiden? Mitt sovrum looked like a mess. Litet och tapetserat med Spöket-Laban, eller fan det nu var. Jag ville inte gå in där. Men vart annars skulle man sitta i hemmet? Tja, mitt datasittande i datorrummet ökade, vilket jag märkte var JÄTTEDÅLIGT! Mina ögon mådde inte bra eftersom jag bara gjorde ögon-ansträngande saker (sitta vid datorn, läsa, rita, plugga). What to do then? Vad var inte ansträngande för mina svaga ögon??? MAT!

Det började med att jag var uttråkad en dag och bestämde mig för att "i dag ska jag göra nåt gott till middag!" Men var ana där i tid för att lära mig att mat inte var en sysselsättning? NEJ! Mia kom först. Hon lärde mig att medan jag lagade  och åt mat försvann stressen. Att ångesten skulle gå bort om jag bara åt utan att tänka.

Jag började tänka på mat på lektionerna. Jag ska äta chocklad när jag kommer hem. Och det gjorde jag också. Jag åt, åt, åt utan att tänka. Jo, en annan tanke fanns. Min mage kommer inte bli fet och hemsk, nej - inte jag. Aldrig.

En dag fick jag syn på vågen. Jag kan väl väga mig? Det hade jag inte gjort på flera månader. Jag hade inget våg-beroende. Tänkte inte på det så ofta. När jag ställde mig på vågen pekade den på 42 kg. Jag spärrade upp ögonen, repiterade orden "Nej, nej, nej." Antar att det kunde ha sett läskigt ut om nån annan sett på... Och jag kom att tänka; Om jag fortsätter äta såhär kommer jag faktiskt bli äcklig och fet. Min mage kommer synas när jag har på mig en tight tröja. Den kommer hänga över jeansen. Jag måste göra nåt, fort!

Och så blev det också. Jag gick på en effektiv och snabb diet; SOPPDIETEN! Mina kilon rasade. Blev ett kilo lättare varje dag. Ååå... Vad stolt jag var över mig själv då!!! Det var liksom det enda som lyste upp mina dagar. Fatta att komma hem från den trista lantis-skolan och väga sig, se hur det alltid pekade neråt. Jag ville ha tillbaka min gamla vikt. Vara den samma Kristina. Det här var den enda vägen. Det gjorde mig lycklig. Ana blev min bästavän, Mia blev fienden.

Men jag kunde inte sluta. I realised att det inte gick att bara äta normalt, vara normal... Nej, då skulle allt sluta ju. Jag skulle gå upp i vikt. Jag skulle bli som de feta personerna som jag såg på mina prommenader till skolan, de som kämpade med att gå på övergångsvägen innan ljuset blivit rött. DE VAR LÅNGSAMMA!

Min hjärna fick ett ideal: SMALT ÄR FINT, SMALT ÄR RÄTT! SMALA PERSONER LEVER LÄNGRE. DE RÖR SIG SNABBARE. DE BEHÖVER INTE GÅ RUNT MED STORA ELLER SVARTA KÄDER FÖR ATT DÖLJA FETTET - FÖR DE HAR INGET!!! SMALA PERSONER ÄR VACKRA, HUR DE ÄN SER UT I ANSIKTET. Och mitt ansikte är fult, därför måste jag vara smal, måste.

Men det gick inte alltid bra för mig. Ibland kunde allt förstöras. Åt jag fel sak så blev jag helt deprimerad och började äta mer. Jag insåg senare efter det att det bara skulle bli värre och värre efter varje kalori jag stoppade i mig.

Mina tankar var så annorlunda om man jämförde med alla andras. Var det bara jag som hade såna här tankar om mat och sånt? There was one way to find out... INTERNET!!! Jag började googla, gjorde tester. Det var tester för folk som var osäkra på om de var ätstörda eller inte. När jag gjorde dem var jag inte seriös. Inte kunde jag vara ätstörd? Jo, det första testet sa att jag hade anorexia och var på en JÄTTEFARLIG VÄG! Det andra testet sa att jag även hade bulimi.

Anorexia hade jag lättare för att tro på. Men bulimi??? Jovisst. Här är hetsätaren Kristina. Hon brukar tugga och spotta ut mat i papperskorgen. Visst behövde man inte spy för att vara bulimiker??? Thats right. Men jag gissade att jag hade ana and A LITTLE mia. Därifrån fick jag mitt bloggnamn.

Men jag skapade min blogg när jag fick reda på att det fanns nåt som hette pro ana/mia. Jag ville få ner mina tankar någonstans, samtidigt som jag läste andras pro ana/mia bloggar. De flesta hade liknande tankar som mig! Helt awesome, tänkte jag. Vi kunde dela tips, peppa varandra och ingen sa nån gång "HUR KAN MAN TYCKA ATT REVBEN SOM SYNS ÄR SNYGGT??" Det var bra. Vi delade ideal.

Nu för tiden går min vikt upp och ner... Jag försöker komma på flera sätt att gå ner i vikt. Blev vegan senare eftersom jag tyckte att mejeriprodukterna förstörde för mig. Varje dag är som ett krig mellan mig och maten. Och utanför det hela finns mina föräldrar som försöker göra mig fet. Fet, äcklig, och hemsk.

Varför ska nån annan försöka ändra på vad man har för ideal? Det är som att komma fram till en tjej och säga:

"Hanna, du har fula jeans. Vida jeans är ute, gör dig av med dem NU!!!"

Och då säger stackars Hanna; "Men jag gillar mina vida jeans. Jag vill inte ändra på hur jag ser ut. Jag tycker att det här är snyggt och rätt!"

Tänk om man mår bra av att vara skinny? Precis som Hanna mådde bra av att ha sina fula vida jeans. Man kan inte bara ta ifrån nån nåt sånt. Pro ana är en livsstil!

Jag har fått en award av Ari.

Det som ska göras när man får en award är:
*kopiera awarden från min blogg
*länka personen som du fått den av
*berätta sju saker om dig själv
*välj sju bloggar som du vill ge den till
*länka till dem
*lämna en kommentar i deras blogg med information om att du har gett dem en award

1. Jag ÄLSKAR konst!!! Vill bli en av 2000-talets berömda konstnärer i historien!

2. Innan jag föddes hade jag en brorsa, han dog (för tidig födelse typ)... Så jag känner mig som en ersättare. Fast folk brukar påstå att vi är samma person (???)

3. Jag vågar inte äta framför folk, typ som en fobi.

4. Jag önskar att jag bodde i Frankrike år 1877 typ.

5. Jag kan få för mig att göra en massa skumma saker, som att ringa min kusin klockan ett på kvällen och utan anledning säga 100 saker som gör att jag hatar henne.

6. Jag önskar att jag kunde dansa ballett (visst har ballerinor snygga kroppar?!?!)

7. Jag har bott i tre huvudstäder (en av dem är jämt med på nyheterna).

Jag tror att alla har fått en award redan nu... Men om det är nån som inte har det så säg till så skickar jag en till eran blogg!

Ska länka Ari nu... Ha en bra helg! <3

Okej, jag visste inte vad jag skulle ha för bild på inlägget... Så det fick bli en på Vincent, Seans kompis (fransk modell...) Men jag är inget fan av honom direkt. Fan har han på sig för sandaler? Använder man ens såna nu för tiden? 

OMG, det här är ju min blogg, right? Här skriver jag en massa privata och rätt hemliga saker... Som en dagbok typ. Därför tänkte jag skriva ett inlägg om en person som tar mer plats i min hjärna än ÄS-monstret. För er kommer det bara låta som babbel...

Jag älskar svart, ruffsigt hår (misstolka mig inte: JAG MENAR INTE EMO-FRILLA!!)

Jag älskar D&G jeans, det är hett.

Jag älskar brittisk accent... So ah-mazing!

Jag älskar London

Jag gillar siffran 17, eller det är ju två siffror... men whatever. Jag är dålig på matte.

Jag älskar färgen lila, det bara skriker ART-SPIRIT!

Jag adore fotboll, seriöst... inte för att han...

Men det funkar inte. Han är en optimist... Njuter av livet. Har inte hört några negativa ord från honom. Rena motsattsen till mig. Se själva:

• Jag hatar små-barn, han kommer bra överens med dem.
• Jag svär i varenda mening (typ fan och såna grejer, men aldrig nåt själssord, eller nåt), han pratar med eftertänkta ord.
• Jag lever i ett trist samhälle... Där han bor sover man aldrig.
• Jag är UGLY, han ser ut som en latino, en HET en.
• Jag är en november-flicka, han är en december-dude (låter fult när jag skriver "dude").
• Jag ler nästan bara om nån drar ett skämt, annars bara få gånger, han ler mot varenda person han möter.
• Jag kan inte imponera på folk, han imponerar på den som inte kan bli imponerad, get it?
• Jag får IG i algebra, han går i en av Europas bästa skolor.
• Jag säger "Bilar är omiljövänliga", han kör en...
• Jag vill vara skinny, han bryr sig inte om sånt, han är typ byggd som Sean O.

JAG. SKA. HA. J. UK, VÄNTA PÅ MOI!!!

Så, där fick jag ner det... Vågar jag publicera???

När kommer du tillbaka till mode-industrin, Gemma?

Okej, i morgon är det torsdag (lång skoldag + nobody's home = lätt att äta minimalt!) Tänker sätta lite scheman... Men först måste jag säga att jag har satt en deadline den 1:a maj, då ska jag vara 5 kilo lättare. Brukar inte ge sådär lång tid på mig själv, men nu ska jag göra det här sakta men säkert. Det är bäst så.

I morgon - Högst 400 kcal:

Frukost: Ett litet äpple

Lunch: -

Middag: Sallad

Träning:

30 min prommenad

Träning för magen, låren, och midjan

Plugg:

Franska

Biologi

Teknik

Nåt ni inte behöver läsa:

Ååååh... På tal om teknik: Jag tror att jag ska gå på en teknik-skola där man kan bli ingenjör, arkitekt och sånt eftersom mamma säger att den skolan jag vill gå i ligger för långt bort (typ 30 min i buss)... MEN JAG VILL JU BLI KONSTNÄR!!! Jag kan inte börja på Konst-akademien För De Fria Konsterna om jag inte haft en tidigare estetisk utbildning, men det tror inte mina föräldrar på.  Jag fick IG på algebra-provet! Jag kan inte gå i en teknik-skola! Jag är född till konstnär! Mon Dieu, måste tänka ut nåt...

Snejana Onopka (bild från The Fashion Spot)

Jennys kommentar (på mitt förra inlägg): Jag antar att du syftar på mitt inlägg. Du ser mig som svag fast det var jag som klev ut ur det här. Du ser dig själv som stark som kämpar vidare mot mål som du är död när du når. Jag försöker inte få dig att sluta med det här, för det vet jag att du inte lyssnar på ändå, men klanka inte ner på folk som har styrkan att sätta ner foten och leva normalt! Du är rädd för att bli frisk.

Kristinas svar: Nej, Jenny; JAG SKREV INTE ALLS OM DG, TÄNKTE INTE ENS PÅ DIG NÄR JAG SKREV MITT FÖRRA INLÄGG!!! Jag ser dig inte alls som svag. Om du mår bättre av det du gjort så är det inte alls fel på det. Jag önskar ingen en ätstörning. Och jag ser mig inte alls som stark; JAG ÄR PÅ VÄG. Och då syftar jag inte på det du tycker är starkt... Men det du skrev till mig var hemskt! Varför skulle jag bry mig om nån annan blev frisk? Det är väl deras eget beslut??? Right!?!?!

Ska kanske beställa den här boken. Nån som läst? Fast då tänker jag hoppa över de sista sidorna eftersom tjejen förmodligen blir "frisk"...

Stör mig på min mage den här veckan. Förra veckan störde jag mig på mina lår.

GAAAHHH... DET ÄR ALLTID NÅT!!!

Okej, jag kom på en sak när jag satt och bara tänkte; Jag kommer nog blogga läääänge. Ni kommer aldrig gå in på anaandalittlemia för att se ett sånt där loser-inlägg där det typ står "Hej - Jag slutar. Orkar inte mer. Tänker njuta av livet!" För jag vet en sak som de som skriver så inte vet... Att man njuter av livet är INTE DETSAMMA SOM ATT ÄTA! Man kan även ha ett bra liv som ätstörd. Jag skulle aldrig kunna lämna Ana. Men Mia-jäveln skulle jag lätt dissa (fast inte det här med tugga och spotta - det skulle jag aldrig kunna leva utan), men bara det där hetsandet!

Så himla ironic-moment; Jag lyssnar på Snow Patrols låt Chocolate... Den handlar ju inte om chocklad, men har ni sett videon? Typ jorden ska ju gå under och folk får panik etc. Vissa gör det de tycker om (duh... the world is going under), som till exempel att äta. OMG, höll på att spy när jag såg det... Feta män med all möjlig skräpmat. De bara gluffsade (stavning?) i sig... Kolla på den videon om ni inte vill äta!!! TIPS!!!

I går blev jag lycklig. Hade inte varit det på 50 000 år. Mitt i all ångest kommer det bästa jag vet. Ni anar inte vilken fin person som var inne på min blogg i går, vem som sa att jag ritade "really good". Jag skrattade hysteriskt, grät, föll ihop på golvet. Skrattade mer. Det var det bästa som hänt mig. Och när jag vaknade insåg jag att jag inte hade tänkt på nåt ätstört på flera timmar. Allt är tack vare den person ni får se mest i min blogg. Det är en LÅNG HISTORIA. Well, ni får en ledtråd...

Backstage. Bilden är från nån hemsida som heter wwd.com... Ögonen!

OMG, BENEN!!! Speciellt Chanel Imans ben.

Tagga februari i morgon. Jag har satt upp ett hemligt mål då (som ska vara uppnått på slutet av den månaden). Wow... låter rätt positivt, va? Men om man är positiv mot sig själv så blir ens handlingar positiva, har jag märkt. Så jag måste vara postitiv... En riktig optimist.

Men däremot känner jag mig inte så positiv de här dagarna. Känner mig som trash och ska klä mig som trash i morgon... MEN DET BLIR FASTA!!! Det var längesen jag kände mig hungrig. Wanna-be hungry!

Alltså, i går köpte syrran en massa böcker till mig och lite kläder... Jag förtjänar nothing av det. Jag känner mig fet, därför blir det fasta i morgon.

New facts: Mamma vill att jag ska bli fet. Nu är jag helt säker. I'm not being paranoid. Men i dag hörde jag henne säga till min syrra utanför min sovrumsdörr: "Vart är den där spinkiga saken?"

Syrran: "Kristina är i sitt sovrum."

Och sen hör jag mamma knacka utanför mitt sovrum. Hon sa: "Jag har bakat kakor."

Jag ba: "Stick." Jag antar att jag har blivit som de där amerikanska tonåringarna. Typ: "Mom, youre ruining my life!" Men jag är fan förbannad. Allt som försöker göra mig fet ska jag unvika. Hon försöker göra mig fetare än vad jag är. Jag ska bli så smal att ingen vill se på mig. Lovely!

Fasta tomorrow och fortsättning av ABC:n på tisdagen. Jag ska uppdatera!

Valeria Sokolova är så platt!!! Snyggt, skinny! (Bilden är från The Fashion Spot)

Mamma kom nyss in och såg på dataskärmen. Då fanns den här bilden på Valeria Sokolova uppe. Då sa hon såhär:

"Du liknar den där tjejen jättemycket." Jag ba WTF? "Mamma, är du seriös, titta ordentligt."

Och då sa hon: "Okej, kanske innan vi flyttade hit, då du hade långt hår."

Långt hår? Är det allt? Menar hon inte när jag var skinny? Gaaahhh... Vad jag än gör så kommer jag inte se ut som Valeria. Hennes utseende är liksom speciellt. Gemför (stavning?) mig inte med henne!!!

Ja, just det; Jag har skaffat en kategori som är självklar: THINSPO! Varför hade jag inte en sån kategori förut? Vilken idiot jag är. Så  det här blir det första inlägget på Thinspo-kategorin. Hoppas ni kommer gilla min thinspo! Här kommer en gorgeus bild på Valeria Sokolova, igen! Ser ni höftbenen?

Diana förstörde mitt liv! Men nu är de inte tillsammans! Fast Gud, vad gulliga de är together, måste jag lägga till. (Bilderna är från The Fashion Spot)

Skottade nyss snö i one hour. Snart måste jag plugga franska (30 äckliga mat-ord som vi fick över en dag...) och biologi. Väldigt kul liv måste jag medge. Och så många prov. Okej, jag ska inte prata om plugg nu. Alla har fått nog och sånt.

Okej, i morgon ska jag ge mina måltider till min syrra när mamma inte är hemma (hur ska jag leva utan min syster? How?!?)

Förlåt för att mina inlägg är så sega, men jag är inte på humör. Nu ska jag förbränna kalorier innan jag går och pluggar. STÄDA RUMMET! Mon Dieu, det ligger böcker överallt i mitt sovrum. Non, nu ska det bli snyggt (wanna-be snyggt, i alla fall).

Jag bjuder på en heeet bild på Sean där han ser ut som en vampyr. Du får gärna ta mitt blod, Sean O! Jag är så obsessed. Kolla hans nyckelben! Är det nån som kan adressen till det där forumet med ana-killar som avgudar Sean? Länka om ni vet.

Bilder på modellen Valeria Sokolova, ( från The Fashion Spot... Hur ska jag leva utan den sidan?) Gillar henne för att hon liknar en av mina huvudkaraktärer i min första bok.

Guess what? Jag klarade fastan i går. Fatta vad skönt. Hade inte fastat på länge. Älskar att känna mig tom i magen. Hatar mat. Nu är det 200 kcal som gäller. Det har gått rätt bra i dag. Har ätit sallad och sånt. Vill fortfarande inte berätta om min äckliga vikt... Sorry.

Okej, tagga ABC ladies! Nu ska jag gå och beställa lite engelska böcker från internet (j'adore l'enternet).

Saker jag ska beställa:

• Curse of the Spellmans (av Lisa Lutz... read!)
• Envy (av Anna Godbersen)
• The vampire diaries (av L. J. Smith)

Tror inte att nån bryr sig... ville bara skriva det.

Hur går det för er med ABC:n?

Vill ha hennes hår!

I går: Jättebra, prommenerade i fyra timmar och åt bra och lite.

I dag: ÄR SÅ HIMLA MÄTT ATT JAG HÅLLER PÅ ATT SPY. But guess what? DET GÅR INTE! Jag vill inte vara mätt. Det känns som om jag kommer sprängas... Eeeew, VARFÖR MIA? VAD HAR VI SAGT OM ATT DU INTE FÅR KOMMA PÅ SÖNDAGSBESÖK HOS MIG? Alltså, jag är född på en söndag, det borde vara min dag, liksom... Men nej då; Varje söndag blir det bara helt fel!

Nu har jag skrivit in en fasta på min kalender. And fast it is tomorrow. Åååh... Det är mitt eget fel att jag förstört min kropp med junk, junk, junk! Önskar att jag såg ut som Valeria Sokolova (på bilden).

Nu ska jag gå och tvinga mig själv att plugga... Gjorde det inte i går. Och jag ska starva. Ingen mer mat i dag. Jag kan inte äta mer. Har ALDRIG varit såhär mätt. Fattar ni hur äckligt det känns? Och de där jäkla kräk-reflexerna funkar inte. Förut hade jag aslätt för att vomit. Kunde inte ens åka bil utan att spy... Sorry för det här äckliga Mia-inlägget.

Seans före detta petit amie. Gillar vi henne? Hon är inte ens skinny. Men vacker, måste jag erkänna. Diana Moldovan, eller nåt sånt.

Okej, jag klarade ABC:n i går... kom typ till 370 kcal (man skulle ha 500, eller mindre). Så nu är jag på dag 2. Jag vägde mig och gillade inte vad jag såg... Horrible. Måste kämpa mer!

I dag;

Fukost: Havregrynsgröt

Lunch: Sallad

Middag: ?

VAD JAG MÅSTE GÖRA I DAG:

• Se på The Vampire Diaries (Ian - han som spelar Damon - har spelat en gästroll i Smallville typ år 2004... Hah...)
• Plugga teknik!!! Ta igen ALLT!
• Läs ut Rivaler

Okej, nu börjar mina inlägg bli tråkiga igen. Förresten, ska jag ändra tillbaka min bloggdesign som den var förut?